Venprov/syrgas/sug
Låg syremättnadsvärde
Ett syremättnadsvärde (SpO2) under 90% anses generellt vara lågt och kräver medicinsk uppmärksamhet. Värden som ligger under 80% kan vara potentiellt livshotande, eftersom kroppen inte får tillräckligt med syre för att upprätthålla viktiga funktioner.
Förklaring av alternativen:
- 70%: Extremt lågt och potentiellt livshotande. Kräver omedelbar medicinsk intervention.
- 75%: Mycket farligt och livshotande. Indikerar svår hypoxi.
- 80%: Nära gränsen för livshotande hypoxi och bör behandlas omedelbart.
Med andra ord, alla dessa värden (70%, 75%, och 80%) är potentiellt livshotande och kräver akut vård.
Med en pulsoximeter går det att mäta hur mycket syre som finns i blodet. Mätningen görs för att undersöka hur andningen och blodcirkulationen fungerar. Säkerställ att fingret inte är kallt, smutsigt eller täckt med nagellack, vilket kan påverka resultatet.
Mätningen visar hur mycket syre som är bundet till hemoglobinet i blodet och används för att bedöma hur väl andningen och blodcirkulationen fungerar. Normala SpO2-värden ligger oftast mellan 95–100 %.
Koldioxidnarkos
Koldioxidnarkos uppstår när kroppen inte kan göra sig av med tillräckligt mycket koldioxid via utandning, vilket leder till en ökad mängd koldioxid i blodet (hyperkapni). Detta påverkar hjärnans funktion och kan orsaka slöhet, förvirring och i allvarliga fall medvetslöshet.
Denna situation är vanligare hos patienter med kroniska lungsjukdomar, som KOL, där lungornas ventilationskapacitet är nedsatt. Vid dessa tillstånd kan en hög syrgastillförsel dessutom minska andningsdriven, vilket förvärrar problemet.
Detta tillstånd kan orsaka slöhet på grund av otillräcklig utandning av koldioxid
Sugning av övre luftvägar
Sugintensiteten bör vara max 10 kPa.
För att undvika skador på slemhinnan och minimera obehag för patienten. Rätt tryckinställning är avgörande för säkerheten.
Smittämnen kan spridas från patienten genom aerosol- eller droppsmitta vid sugning av luftvägar. Sugning av luftvägar kan generera aerosoler som innehåller smittämnen, särskilt vid hosta. Detta innebär att personal bör använda korrekt skyddsutrustning som munskydd, visir och handskar.
Vid sugning i luftvägarna stimuleras svalgväggen av katetern. Detta kan leda till oönskade reflexer som hosta, kräkningar och hjärtpåverkan. Sugning kan utlösa vagala reflexer, vilket kan orsaka bradykardi, blodtrycksfall och andra reaktioner.
Det är felaktigt att suga medan katetern förs in, eftersom det kan orsaka skador på slemhinnan. Sugningen bör endast ske när katetern dras ut.
Syrgas (syrgastillskott)
Syrgasgrimma:
- Rekommenderas vid låga flöden (1–6 liter/minut).
- Bekväm för patienten och tillåter viss spontan andning av omgivningsluft.
- Vid 2 liter/minut levererar syrgasgrimman en syrekoncentration på cirka 25–30%.
- Vanlig och lämplig för patienter som behöver låggradigt syrgastillskott.
Syrgasmask:
- Kräver högre flöden (minst 5 liter/minut) för att undvika återandning av koldioxid som kan samlas i masken.
- Inte optimal för en ordination på bara 2 liter/minut.
Syrgasmask med reservoar:
- Används vid högre flöden (10–15 liter/minut) och levererar höga syrekoncentrationer (upp till 90–95%).
- Olämplig vid låga flöden som 2 liter/minut.
- Syrgas ges när en patient visar tecken på hypoxi (syrebrist), vilket kan inkludera:
- Låga syremättnadsvärden (SpO₂ < 90–94 %, beroende på situation).
- Andnöd eller tecken på respiratorisk svikt.
- Cyanos (blåfärgning av hud eller läppar).
Vid vissa diagnoser:
- Syrgas ges vid specifika medicinska tillstånd som kräver stöd för syresättning, t.ex.:
- Hjärtstopp eller hjärtinfarkt.
- Stroke med andningspåverkan.
- KOL-exacerbation (med försiktighet och enligt riktlinjer, för att undvika hyperoxemi).
- Lungödem.
- Trauma med stor blodförlust eller chock.
För att förebygga försämring:
- Vid akuta situationer kan syrgas användas förebyggande, även om syremättnaden tillfälligt är normal, exempelvis vid misstänkt anafylaxi, sepsis eller förgiftning.
När bör du släppa stasen i samband med provtagning?
Stasen (eller stasbandet) ska släppas så snart blod börjar flöda in i första röret. Detta minskar risken för hemolys och påverkan på blodproverna, särskilt de som analyserar elektrolyter, protein eller blodgaser. Att ha stasen på för länge kan leda till förändrade värden, som till exempel förhöjd koncentration av vissa ämnen i blodet.
Du behöver hjälpa en patient att suga bort sekret från hens övre luftvägar. Vad innefattar de övre luftvägarna?
De övre luftvägarna innefattar strukturerna som leder luften från omgivningen ner till luftstrupen. Dessa inkluderar:
- Munhålan (oral cavity)
- Näshålan (nasal cavity)
- Svalget (pharynx)
- Struphuvudet (larynx)
De nedre luftvägarna börjar vid luftstrupen (trachea) och inkluderar luftrören (bronker) och lungorna. Sugning av övre luftvägar avser därför sekret som finns i näsa, mun eller svalg, och ibland i struphuvudet, men inte längre ner i luftstrupen.
Länkar:
suga övre luftvägar - https://www.youtube.com/watch?v=kjxrZRERjY8
syrgas - https://www.youtube.com/watch?v=43Nlj5wSpMA